Simma i det vilda

Njuter du av en dag på stranden. Kanske har du en favoritsjö som du återvänder till varje sommar. För vilda simmare tar baden inte slut bara för att sommaren gör det. Wild Swimming innebär att man simmar i sjöar, hav, åar och till och med isvakar. Närhet till naturen och en stunds mindfulness är det som lockar simmare ut från badhusen och ner i vildare vatten.

Sjövattnet i skogstjärnen är mörkt, ytan ligger blankt och stilla runt om mig. Det är tyst och stilla och bara skogen ser på när jag tar mina första simtag. Vattnet är kallt men inte outhärdligt. Jag är van att simma längder i basängen på badhuset, van vid kloret och att kryssa mellan de andra besökarna i poolen. Kanske är det därför som min kropp har lite svårt att vänja sig vid att simma helt utan kakelplattornas inrutade repetitioner. Ganska snart hittar jag ändå rytmen och strax efter det kommer känslan av frihet över mig. Jag simmar och simmar. Vattnet känns annorlunda, mjukare mot kroppen på något sätt. Jag glider fram genom vattnet.

Det händer något med perspektiven när man simmar i en sjö. Perspektiven på mig själv och på tillvaron krymper i förhållande till den stora vattenmassan under mig. Lockad av alla berättelser från vilda simmare har jag begett mig iväg till en av sjöarna här i Sörmland. Vi har tur som har så många. Att allemansrätten ger oss svenskar tillträde till i stort sett alla sjöar och havskuster är förstås en ynnest för oss som älskar att bada och simma. De riktigt tuffa naturbadarna doppar sig hela året om. För dem är vinterbadet ett sätt att hålla igång badandet även under vintern. För min del tänker jag att det är lagom att börja simma så här mitt i sommaren när vattnet är någorlunda behagligt. Jag har förstått efter att ha lyssnat till boken “Wild Swimming - Bada för livet” Att många börjar just under sommaren. Författaren själv Helena Kubicek Boye hoppade i en varm sommardag när hon var ute och motionerade i skogen. När sedan hösten var i antågande fortsatte hon att bada och har inte slutat. I boken beskriver hon hur hon och andra natursimmare både får ett lugn och en kick av att simma i naturen.

Om jag ska våga fortsätta simma när temperaturen i vattnet börjar sjunka vet jag inte än. Men däremot vet jag att det verkar vara viktigt att tänka på att andas ordentligt när vattnet är kallt. Helena beskriver i sin bok att många börjar andas ytligt när de kommer i kontakt med kallt vatten. Att stanna upp och lugna andningen är ett sätt att öva sig i att medvetet styra kroppens reaktioner. Det, menar Helena, kan hjälpa oss att lugna ner oss i stressiga situationer även i vardagen.

Men än så länge är vattnet inte iskallt så jag tar några långa simtag till. Det är bara jag och skogen där och så vattnet som lyfter och bär mig framåt. Jag planerar redan fler simturer i sommar och vem vet kanske, kanske låter jag säsongen glida över in i september.