Allt om sparris

Sparris finns i två olika varianter, vit och grön. Egentligen är det samma sort men de odlas olika. Den vita varianten av sparris odlas under jord medan den gröna odlas ovan jord. Eftersom den vita sparrisen odlas under jord påminner den lite om en rotfrukt i smaken. Den vita sparrisens skal är också hårdare och trådigare än den gröna sparrisens och den behöver alltid skalas. Du skalar lättast den vita sparrisen genom att lägga den ner på skärbrädan och dra en potatisskalare runt om längs stjälken. Grön sparris smakar oftast mer än den vita och kan ätas med skalet på. Den gröna sparrisen är ofta trådig i den ände som vuxit i jorden. Ett gammalt kockknep är att bryta i sparrisen för att den ska dela sig där trådigheten upphör. Risken då är att man ofta bryter bort mer sparris än man behöver. Skär bort 1-2 cm i botten av sparrisen så räcker det gott.

Säsongen för både vit och grön sparris är mellan maj och juni, det går ofta att få tag i sparris året runt. Färsk sparris är ofta inte så rolig att köpa utanför sin säsong men fryst sparris brukar hålla okej kvalitet.  Ofta är de skrumpna och smakar inte särskilt mycket eftersom de transporterats lång väg hit. Satsa istället på att äta sparris när den är som bäst.
Det finns massor av goda saker man kan göra av sparris, en klassisk sparrissoppa eller varför inte kokt vit sparris med lite hollandaisesås. Den riktigt hängivna sparrisentusiasten kan köpa en sparrisgryta. En cylinderformad kastrull med tillhörande metallkorg som man sänker ner sparrisen i kokvattnet med. Men att tillaga sparris kräver egentligen ingen specialutrustning. Det viktigaste är att man tänker på att inte tillaga sparrisen för länge, framförallt inte den gröna sparrisen som gärna får behålla mycket av sin spänstighet när den är tillagad.